That's sooo cliché

När man pratar om fimler, böcker eller saker i allmänhet idag så finns det få saker som låter så nedvärderande som att kalla det för klyché. Det tar udden av filmers mest känsliga scener och förvandlar dem till något löjligt.
Visste ni att ordet kommer från en av de största klychéerna i världshistorien när det gäller just ordens ursprung, nämligen det gamla grekland.  Det användes innom retoriken där man skulle använda en kliché, en allmänt accepterad sanning, som bas för sina argument så att publiken skulle kunna relatera. Det var altså inget negatrivt utan något man skulle använda.
Och jag känenr att klyschan har ett oförtjänt dåligt rykte i världen idag.
Visst, jag är den förste att erkänna att klichéer ofta används alldeles för ofta och utan någon anledning förutom att de är just klichéer. De kan göra saker förutsägbara och tråkiga eller bara uppvisa på en total brist på fantasi.
Men idag dömmer vi så gärna ut saker bara för att de är klichéer, inte för att de används dåligt. Så fort vi ser en kliché så blokerar vi vårt omdöme och ställer in våra åsikter på att det är dåligt, utan att egentligen titta på innehållet. Jag tycker om klichéer, jag har en lite kärleksfull relation till dem. Särskillt innom film, om man använder lite humor och retrokärlek, så funkar de utmärkt.
Och i argumentation är de enligt mig, precis som de gamla grekerna sa, nödvändigt.
Men ändå så händer det oftra att folk kan helt avfärda ett argument, inte med logik eller motargument, utan med den supersmarta motrepliken.
"Men åh! Det är ju bara SÅ kliché"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0