Film och självinsikt
En typisk och allmänt accepterad svensk kycha är den om svensk film. Det är näst intill omöjligt att ha en disskussion om svensk film utan att någon kläcker ur sig "Svensk film är så dålig" eller "Det finns inga bra svenska filmer".
Genast ändrar samtalet karaktär, för denna obestridliga sanning kan man inte debatera, utan snarare måste vi debatera varför svensk film är så dålig. Är det budgeten eller är det våran besatthet vid att vara lagom? Vad är det stora mysteriet bakom den dåliga svenska filmen?
Jag tror mig sitta på sanningen och den ligger varken i budgeten eller i lagomheten. Den sitter i vår rädsla för att se oss själva i vitögat.
"Sverge är lagom", säger vi och surplar på vårat svenska kaffe (från Brazilien), "och lagom kan aldrig bli bra, altså är våra filmer dåliga."
Jag läste en intervju i Metro för några månader sedan med en man som jobbade med manus i Hollywood. Han menade att svenskarna underskattade filmer av Ingemar Bergman för att vi inte vill se hur vi egentligen är. Jag tror på det. Jag tror att vi ser oss själva i svensk film och i rädsla för vad vi ser påstår att all svensk film är dålig.
Jag hör redan nu hur folk kommer att protestera mot detta och komma med argument som i 50% av fallen kommer att inehålla något om Beck-filmer och 50% om Göta Kanal. Visst är det sant. Sverige har en hel del Beck filmer och man är helt berättigad att tycka illa om dem och gärna komma med någon kommentar om att det är samma sak i varje film. Men vi är knappast det enda landet med en långkörande deckar-serie och även de säger en hel del om det svenska samhället, även om det bara är att vi gillar deckare nästan lika mycket som britterna.
Och ja, det är också sant att det finns en ansenlig mängd filmer med Janne "Loffe" Karlsson som drar plumpa skämt, men knappast tillräkligt många för att dömma ut ett helt lands filmindustri. Dessutom, återigen, ta en titt på Loffe och nästa gång du är på en släktmiddag eller kräftskiva där en del öl har drukits och visor har sjungits, se dig omkring. Framförallt, lyssna. För där finns han, minst en på varje fest, den fulla "Loffe" som drar plumpa skämt och som folk skrattar åt mest för att annars kommer han upprepa vad han sa, fast högre och sedan hårt köra in armbågen i vem det än är som sitter brevid.
Så gilla det eller ej, svensk film speglar Sverige, ibland på ett alldeles icke-lagom sätt.
Så min vädjan idag är att ni går ut och börjar leta svensk film. Börja titta på svensk film och verkligen titta.
Själv har jag bestämt mig för att börja ett DVD-projekt. Jag skall börja samla på svensk film som jag tycker är bra.
Sen skall jag stolt visa upp den när någon i min närhet vågar påstå att svensk film är dålig eller när jag får besök från utlandet så att jag kan visa dem min version av Sverige.
Tips på bra svenska filmer:
Tjenare Kungen
Fröken Sverige
Tillsammans
Genast ändrar samtalet karaktär, för denna obestridliga sanning kan man inte debatera, utan snarare måste vi debatera varför svensk film är så dålig. Är det budgeten eller är det våran besatthet vid att vara lagom? Vad är det stora mysteriet bakom den dåliga svenska filmen?
Jag tror mig sitta på sanningen och den ligger varken i budgeten eller i lagomheten. Den sitter i vår rädsla för att se oss själva i vitögat.
"Sverge är lagom", säger vi och surplar på vårat svenska kaffe (från Brazilien), "och lagom kan aldrig bli bra, altså är våra filmer dåliga."
Jag läste en intervju i Metro för några månader sedan med en man som jobbade med manus i Hollywood. Han menade att svenskarna underskattade filmer av Ingemar Bergman för att vi inte vill se hur vi egentligen är. Jag tror på det. Jag tror att vi ser oss själva i svensk film och i rädsla för vad vi ser påstår att all svensk film är dålig.
Jag hör redan nu hur folk kommer att protestera mot detta och komma med argument som i 50% av fallen kommer att inehålla något om Beck-filmer och 50% om Göta Kanal. Visst är det sant. Sverige har en hel del Beck filmer och man är helt berättigad att tycka illa om dem och gärna komma med någon kommentar om att det är samma sak i varje film. Men vi är knappast det enda landet med en långkörande deckar-serie och även de säger en hel del om det svenska samhället, även om det bara är att vi gillar deckare nästan lika mycket som britterna.
Och ja, det är också sant att det finns en ansenlig mängd filmer med Janne "Loffe" Karlsson som drar plumpa skämt, men knappast tillräkligt många för att dömma ut ett helt lands filmindustri. Dessutom, återigen, ta en titt på Loffe och nästa gång du är på en släktmiddag eller kräftskiva där en del öl har drukits och visor har sjungits, se dig omkring. Framförallt, lyssna. För där finns han, minst en på varje fest, den fulla "Loffe" som drar plumpa skämt och som folk skrattar åt mest för att annars kommer han upprepa vad han sa, fast högre och sedan hårt köra in armbågen i vem det än är som sitter brevid.
Så gilla det eller ej, svensk film speglar Sverige, ibland på ett alldeles icke-lagom sätt.
Så min vädjan idag är att ni går ut och börjar leta svensk film. Börja titta på svensk film och verkligen titta.
Själv har jag bestämt mig för att börja ett DVD-projekt. Jag skall börja samla på svensk film som jag tycker är bra.
Sen skall jag stolt visa upp den när någon i min närhet vågar påstå att svensk film är dålig eller när jag får besök från utlandet så att jag kan visa dem min version av Sverige.
Tips på bra svenska filmer:
Tjenare Kungen
Fröken Sverige
Tillsammans
Kommentarer
Postat av: Sharon
Jag gillade inte Tjenare Kungen, men det kanske berodde mer på syntolkaren än på filmen, jag vet inte...
Har i regel ingenting emot svensk film annars :) Har inte sett jättemycket, men de är säkert inte sämre än något annat lands. :)
Härligt inlägg.
Keep on writing!
Trackback
