ADDpojken

Efter en veckas snörvlanden, själömkande, slöseri med papper och allt annat som följer en riktigt jävlig förkylning är jag nu tillbaka i bloggvärlden.
Och inte kommer jag ensam heller. Jag har med mig en sprillans egen Diagnos! Ni läser just nu en blogg av en diagnostiserad ADDare. För er som undrar är det ungeför samma sak som ADHD fast minus lite hyperaktivitet.
Jag kommer dock förbli ADHDpojken då man inte bara kan ge upp något så bra bara på grund av lite fakta.

Vad är då fördelen med att ha en diagnos jämfört med att vara lika konstig utan att sätta ett namn på det?
Det finns ju en del rent praktiska själ. När man har en diagnos kan man faktiskt få hjälp i skolan eller om man får problem med CSN istället för ett: "Det är ju bra att du berättar men vi kan inte göra någonting för dig".
Framförallt dock handlar det om säkerheten i sig själv. Jag har ju vetat vad som var felet med mig nu ett tag men det är en sådsan oerhörd lättnad att få det officiellt. Det har hela tiden funnits en rädsla att man inte har tillräkliga problem för att få hjälp. Att jag bara är en latmask som minsann skall kunna ta hand om sigsjälv. Nu kan jag, när någon frågar, helt ärligt säga att jag har ADD och inte bara att jag misstänker det. Skillnaden i hur det tas emot kan vara enorm.
Dessutom är ett papper något fysiskt. En diagnos på papper går att besegra, men en misstanke och spekulationer kan man aldrig vinna över fullständigt.

The bare necessities

Idag tänkte jag prata om kultur och faktiskt för en gångs skull ta upp lite om ADHD dessutom

Jag har läst lite de senaste dagarna om folk som pluggat konst och gjort arbeten som hållit sig utanför lagens gränser.
Jag tänker inte prata etik och moral i grafittikulturen. Jag kan nöja mig med att säga att bara för att det är olagligt gör det inte mindre till konst och bara för att det är konst gör det inte mindre fel.
Istället vill jag prata om den obehagliga magkänslan jag får när jag läser sådana artiklar och komentarerna runt dem.
Återigen handlar det inte om att förkasta olagligheterna i det, det är en annan debatt, utan den där magkänslan av att människors tankar och åsikter kan leda till konsekvenser vi inte är beredda på.
Det var inte fören jag läste i ett forum på internett som jag kom på vad det handlade om:
Folk slänger utan vidare ur sig komentarer som "stäng ned skiten" och "jag vill inte att mina skattepengar skall gå till sånt" och med sittande regering så ökar ständigt risken för att de som skriver sådant ska få sin vilja igenom.
Det är väl inget fel med det? Eller? Vi ska väl inte betala för grafitti eller något som man inte med bästa vilja i värden kan kalla för konst?
Jo, det är precis vad vi skall. Den dåliga konsten, de misslyckade projekten och utsvävningarna utanför lagen är biprodukter av någonting mycket nödvändigt. Det är något som gör Sverige till Sverige. Det faktum att alla i Sverige, oavsett bakgrund och ekonomisk suport, (nåväl, alla är kanske en överdrift,) har en möjlighet att uppleva och utöva konst utan att riskera att behöva bo på gatan är något som är så mycket viktigare än vad många tror.
Jag tror inte att jag hade klarat av gymnasiet i någon annan linje än Teater, den var nödvändig för att jag skulle gå upp på morgonen. Likaså var en viktig del av min fritid kulturföreningen TEA som jag drev tillsammans med mina vänner. Vi anordnade Poetry-Slams, föreställningar och vi anordnade till och med en festival.
Hade det inte varit för att vi fick möjligheten att åka på UKD hade föreningan aldrig skapats och hade det inte varit för bidragen vi fått hade vi inte lyckats göra någonting. Istället har vi kunnat erbjuda poesi, musik och teater till folk i Karlskrona till ett pris som alla hade råd med och vi själva har haft ofantligt kul/ett jävla helvete med alltihopa.
Att säga att sådanthär är bortslösade skattepengar är antingen idioti eller okunnighet. Att stimulera kulturen är att stimulera människan och i det långa loppet så är det sådant här som föder de stora ledarna och tänkarna.
Det antika Greklands storhet kom av att man lät kulturen frodas och samma princi gäller idag.

Särskillt viktigt är det för oss med ADD/ADHD. Under fel förhållanden är vi ofokuserade drönare som inte vet vad vi skall göra av våra liv men i en stimulerande miljö vaknar ADHD-barnet upp och utnytjar sin fulla potential.
Dagens tips till ADHD-föräldrar: Istället för att sätta ditt barn på mediciner som tar bort det unika med honom/henne, skicka honom/henne till UKD eller motsvarande och låt den kreativa sidan utvecklas.

Första dagen på resten av ditt halvår

6 juni, 1944.
Dagen D.

30 juni, 1997.
Första Harry Potter boken släpps.

1 januari, 2000.
Världens alla flygplan störtar inte och datorer fattar inte spontant eld idag heller.

4 november, 2008.
Barak Obama väljs till USAs 44 president.

Vissa dagar är viktigare än andra. De blir en symbol för att världen tar en ny vändning. Livet som vi känner det förändras för alltid.
Idag, 19 januari 2009, är den första dagen på mitt nya liv. Åtminstonne för ett halvår...
Kalla det ett nyårslöfte om du vill, fast jag ställer mig tveksam till att avge ett löfte som man skall upehålla i ett helt år under inflytande avså mycket alcohol och vakra färger på himmelen, det kan ju få vem som helst att göra dumma saker.
Säg nyårsmålsättning istället.

Detta är året då jag ska visa min ADHD att det är jag som styr den, och inte tvärtom.
Efter att ha kämpat med skolan och stress ska jag börja detta året med att ladda batterierna och ta tag i den hög av oavslutade projekt och jaga drömmar som jag låtit smita mellan fingrarna när jag suttit begravd i högar av böcker och anteckningar.

Hur går man tillväga med något sådant här då? Det är så lätt för mig att säga att jag måste vila och lägga på vecka efter vecka med dagar då jag bara driver. För att besegra min ADHD måste jag skaffa mig rutiner. Sätta mitt liv på shema.
Inte mycket, iaf till en början. Några timmar om dagen. Plugga två timmar, städa, diska. Det låter nästan barnsligt enkelt men det behövs för att jag inte ska säga "Äh, det kan jag göra i morgon"

Som en del av detta så har jag beslutat att jag måste få mitt skrivande på rutin. Jag älskar att skriva. Det är det jag vill göra och jag vet att när jag väl sätter mig så kan det komma ut mycket bra saker. Men utan motivation så sätter jag mig aldrig ner och faktiskt gör det. När det händer så brukar det ändå slutat med ett oavslutat textdokument.

Så nu, som en del av Mitt Nya Liv så ska jag varje dag sätta mig och ägna en liten stund till ett blogginlägg.
Detta kommer innebära att jag kommer att börja skriva om allt möjligt, inte bara ADHD-relaterat. Det kommer nog dyka upp tankar om politik och katter och med största sannolikhet, mycket om film, TV, spel och hobbies.
Så, hjärtligt välkommna till den första dagen på resten av mitt halvår.
Varje Måndag-Fredag kommer här dyka upp ett nytt inlägg (men för er som gillar att kolla uppdateringar på morgonen, räkna med Tisdag-Lördag istället).

ADHD-pojken


Dominotorn och Advent-kaos

Har ni någonsin byggt torn med domino-brickor?
Jag och min lillebror brukade göra det när vi var och hälsade på farmor när vi var små. Vi byggde och byggde tills de blev lika höra som oss själva och slutligen, ofelbart, rasade ned över oss.
Ungefär så känns det för mig att försöka hålla mig över G-gränsen i skolan. Jag bygger på mitt torn och ju högre det blir, desto mer svajar det och man vet att snart, lika ofelbart som hos farmor, kommer det att kollapsa. Den största skillnaden är att istället för att stå bredvid tornet står du på det, beroende av att det håller. Oftast, hittils iaf, har jag lyckats hålla mitt torn helt fram tills betygen sätts. Det blir lite svaj och en del blir lite svett men det går. Men ibland, som igår, så rasade tornet. Det händer, det vet jag men denna gången var det inte av eget misstag. Det var (och detta bör alla känna igen som har byggt domino torn) som när någon slår i en dörr. Allt rasade och jag visste för en gångs skull att det inte var jag som orsakat det.
I vanliga fall, så kan jag finna en njutning i fallet. Fritt fall ger en känsla av tyngdlöshet och till och med att slå i marken kan ge en någon form av tilfredställelse. För när man väl har slagit i, så känner man att ja, jag föll långt men det betyder iaf att mitt torn var högt. Och sen kan man ligga där och njuta av misären en stund. Liksom en bra baksmälla är det en skön ursäkt för att ligga kvar i sängen, äta skräpmat och titta på dåliga komedier medans man njuter av sin misär.
Men igår kunde jag inte ligga kvar och tycka synd om mig själv och att ta tag i saker och kämpa sig upp med verken av ett långt fall i ryggen är aldrig kulo.
Men vet ni? Jag klarade det. Jag har en del kvar att göra innan jag kan pusta ut, men jag tog mig iaf upp och klarade den första ettapen. Ttrots ett ömmande självförtroende och några blåmärken på egot så klarade jag att ställa mig upp.

Nåja, nog med metaforer för denna gången, en kort sammanfattning av vad jag skrev: Jag hade tenta, jag var förberedd, men frågonra på provet var helt annorlunda än vad vi blivit tillsagda att plugga på. Ergo=jag failade big time. Trots detta lyckades jag skriva klart en hemtenta som skulle in dagen efter salstentan.
Det kommer bli en hel del jobb för att få betyget i slutändan, men jag är en bit på vägen iaf.

Och så en helt annan sak som har stört mig. På första advent var det en Nationalist demonstration i staden och som sig bör så hade det annordnats en motdemonstration. Jag skämdes när jag läste att motdemonstrationen hade börjat med våldsamheterna och dessutom förstöt privat egendom. Att demonstrera är en sak, till och med att slå tillbaka är en sak, men att vara den part som går från fredlig till våldsam, oförlåtligt.
Tyvär så blev ställningen första advent "Nationalisterna vs Motdemonstration: 1-0"
Jag gjorde min del i att protestera mot dem. Första advent är för mig en av julens viktigaste dagar så jag såg noga till att inte låta några trångsynta jävlar förstöra min julstämning. Nu i efterhand kan jag svära och ha mig så mycket jag vill, men första advent är en dag som skall ägnas åt glögg, peparkakor och fina ljus i skyltfönster, så det var vad jag ägnade dagen åt.

Utredning

Jag ska få min utredning!
Det är inte klart riktigt när, men den kommer iaf och ni anar inte hur skönt det skall bli med en diagnos.

I övrigt, jag uppdaterar inte här så ofta som jag vill men vem vet, jag kanske får upp flåset snart.
Jag vill ha ett jobb, men jag staplar hem trött efter skolan varje dag och har mer prov än hjärnceller kvar så det blir inte mycket tid till CV skrivanden och jobbletanden. But I will prevail!

Jag saknar att plugga japanska, måste ta mig lite tid till det någon gång i veckan, hålla minnet frächt.
Nåväl, förhoppningsviss kommer jag på något genialiskt snart så att jag kan komma med en kul uppdatering.
Tills dess, håll tummarna för mera snö.

Att skriva hemtenta

Jag minns att i 3an på gymnasiet skrev jag läxor för över ett halvår på mindre än en vecka för att få mina betyg i svenska.
Det var inte svåra läxor, tvärtom så var de så simpla att jag alltid tänkte att det där kan jag slänga ihop på en kvart innan jag somnar, eller imorn för den delen, det är ju ingen brådska och det är ju Scrubs på TV.
Ni fattar prylen.

Jag har alltid avskytt läxor och så fort jag sätter mig ned och försöker göra dem så svävar jag bort i tankarna och kan inte för mit liv tycka att de är varken viktiga eller intressanta.
Det jobbiga har aldrig varit att komma på intressanta saker att skriva, eller att förstå problemet eller något sådant. Nej, det jobbiga är att sitta ned och samla tillräkligt med fokus för att få ut tankarna på ett bra formulerat sätt. Jag skulle kunna prata i timmar om en bok jag just läst men be mig skirva en recension och jag kommer sitta där kl 01.00 med ett tomt Word-dokument.

Och nu går jag på universitetet.

Räddnignen för mig genom hela grundskolan och gymnasiet var att någon gång runt 01.05 släppte spärren och orden trillade ut på pappret. Oftast fick jag bra betyg med.

Men nu har det lagts till en liten detalj som gör det hela till en mycket jobbigare uppgift.
Hemtentamen har nämligen en liten del som man klarade sig utan i gymnasiet; källhänvisning.
Till varje påstående och teori jag nämner ska jag ange en källa och jag, som behöver en startstäcka för att få orden att omvandlas från tankar till en .doc fil, måste ständigt stanna upp, läsa, leta och föra in det i dokumentet.
Den förra hemtentan jag fick skrev jag klart kl 6 på morgonen efter att ha spenderat 2 dagar utan att kunna koncentera mig. Nu är det en svårare tenta och mer litteratur och mer abstrakta frågor, texter som aldrig tycks ge någonting att bita tag i, ingenstans där jag kan pörja peta.

Jag får ibland höra att jag inte ska stressa upp mig, omtentor finns där för en anledning och visst är det en tröst när det gäller salstentor. Där kan jag läsa på så mycket jag kan, se provet, försöka och sedan gå hem och bättra på det jag inte kunde, men med en hemtenta slutar det otvivelaktigt med mig, en dator och klockan 01.00 på natten. Vare sig det är nu eller om en månad.

Ny blogg

Detta är altså mitt senaste försök till en blogg.
Jag är 21 år och har antaglien ADHD eller någon liknande bokstavskombination. Just nu har jag ingen diagnos, men jag håller på med en undersökning och jag är ganska säker på att det är ADHD som eller ADD som jag har.
Sidan  är altså inte döpt efter min diagnos, utan efter min mammas hemsida www.adhdkvinnor.se. En utmärkt sida för både tjejer och killar i allla åldrar med likande diagnos, även om den främst riktar sig till kvinnor som fått sin diagnos i vuxen ålder.

På den här sidan kommer jag försöka skriva om hur jag handskas med min sjukdom, skolan, läkare och allt annat som påverkas på ett eller annat sätt av att vara ett bokstavsbarn.
Jag säger "försöka" för precis som med många personer med ADHD så är jag bra på att börja nya, kul projekt men inte lika bra på att fortsätta på dem.
Trots detta har jag förhoppningar för denna bloggen, jag har tänkt tanken på en sådan här blogg länge och jag tror det kommer bli en kul resa. Jag har til och med haft tålamodet att skriva om detta inlägget då jag råkade radera det första. Något som i mina ögon verkligen bevisar att jag är motiverad.

Medans ni väntar på att jag ska uppdatera, kolla in www.adhdkvinnor.se, där finns det alltid kul grejer att läsa, även för er helt normalt funtade människor

RSS 2.0