Och näsan...
Igår bad jag er öppna ögonen och idag forsätter vi utforska sinnena.
Jag tror inte det är en överdrift att säga ät lukten är vårt minst uppskattade sinne. Det ses nog av många mer som ett komplement än något vi faktist har så stor nytta av. Kanske är det så, att just nyttan av luktsinnet är begränsad. För länge sedan var den livsnödvändig, nu är väl vardagsnyttan av den att upptäcka om brödet är mögligt och i extremfall så kan den upptäcka en gasläcka eller en brand men vad är det i jämförelse med nyttan av de andra sinnena? Kanske just för att luktsinnet inte är till så stor nytta tycker jag väldigt mycket om det. Luktsinnet är guldkanten i tillvaron, det är film i 3D, det är färdigskivat bröd, det är jävligt najs helt enkelt.
När man börja tänka på dofterna omkring sig öppnar sig en helt ny värld. Hur ofta tänker man på dofterna omkring sig? Alla vet att det doftar speciellt efter ett sommarregn men kan ni doften av nysnö? Känner ni igen doften av er hemstad? Dofter för mig innehåller minnen. Jag kan minnas saker jag glömt för länge sedan när jag känner lukten av platser jag inte besökt på länge. Böcker har också en mycket speciell doft som har en avgörande betydelse i min kärlek för dem. Jag tror inte jag hade tyckt så mycket om böcker om jag inte så tydligt kunde känna doften av gammalt gulnande papper eller färskt bläck.
Utan våra luktsinnen hade världen tett sig mycket plattare och gråare men jag tror inte vi uppskattar det tillräkligt. Inte så som vi uppskattar synen när vi ser en solnedgång eller hörseln när vi hör ett stycke vacker musik. Luktsinnet kan ge oss lika vacka upplevelser om vi bara tillåter det.
Jag tror inte det är en överdrift att säga ät lukten är vårt minst uppskattade sinne. Det ses nog av många mer som ett komplement än något vi faktist har så stor nytta av. Kanske är det så, att just nyttan av luktsinnet är begränsad. För länge sedan var den livsnödvändig, nu är väl vardagsnyttan av den att upptäcka om brödet är mögligt och i extremfall så kan den upptäcka en gasläcka eller en brand men vad är det i jämförelse med nyttan av de andra sinnena? Kanske just för att luktsinnet inte är till så stor nytta tycker jag väldigt mycket om det. Luktsinnet är guldkanten i tillvaron, det är film i 3D, det är färdigskivat bröd, det är jävligt najs helt enkelt.
När man börja tänka på dofterna omkring sig öppnar sig en helt ny värld. Hur ofta tänker man på dofterna omkring sig? Alla vet att det doftar speciellt efter ett sommarregn men kan ni doften av nysnö? Känner ni igen doften av er hemstad? Dofter för mig innehåller minnen. Jag kan minnas saker jag glömt för länge sedan när jag känner lukten av platser jag inte besökt på länge. Böcker har också en mycket speciell doft som har en avgörande betydelse i min kärlek för dem. Jag tror inte jag hade tyckt så mycket om böcker om jag inte så tydligt kunde känna doften av gammalt gulnande papper eller färskt bläck.
Utan våra luktsinnen hade världen tett sig mycket plattare och gråare men jag tror inte vi uppskattar det tillräkligt. Inte så som vi uppskattar synen när vi ser en solnedgång eller hörseln när vi hör ett stycke vacker musik. Luktsinnet kan ge oss lika vacka upplevelser om vi bara tillåter det.
Kommentarer
Trackback
