A bro is ALWAYS psyched
Idag har jag det stora nöjet att presentera den ultimata spelningslistan!
Given till oss av den Store Barney Stinson för att vi skall kunna efterleva artikel 122 i den viktigaste boken i våra liv:
A bro is ALWAYS psyched!
Så här är den nu, för alla att beskåda.
Så sätt igång, börja idag med att bränna ut er egen "Get Psyched Mix"
1 ) I Wanna Rock -- Twisted Sister
2 ) You Give Love A Bad Name -- BJ (Bon Jovi)
3 ) Lick It Up -- KISS
4 ) Paradise City -- GNR (Guns & Roses)
5 ) Dancing With Myself -- Billy Idol
6 ) Rock You Like A Hurricane -- Scorpy (Scorpions)
7 ) Panama -- Van Halen
8 ) Talk Dirty To Me -- Poison
9 ) Thunderstruck -- AC/DC
10 ) Dr. Feelgood -- Crue (Motley Crue)
11 ) Round and Round -- Ratt
Den är garanterad att få er i rätt humör för helgen!
Och för er Spotifyanvändare har jag en speciel gåva:
Get Psyched!
Färdig att lyssna på i din Spotify-spelare!
Tyvärr finns det inga AC/DC låtar på spotify men annars är listan komplett.
Mycket nöje!
Given till oss av den Store Barney Stinson för att vi skall kunna efterleva artikel 122 i den viktigaste boken i våra liv:
A bro is ALWAYS psyched!
Så här är den nu, för alla att beskåda.
Så sätt igång, börja idag med att bränna ut er egen "Get Psyched Mix"
1 ) I Wanna Rock -- Twisted Sister
2 ) You Give Love A Bad Name -- BJ (Bon Jovi)
3 ) Lick It Up -- KISS
4 ) Paradise City -- GNR (Guns & Roses)
5 ) Dancing With Myself -- Billy Idol
6 ) Rock You Like A Hurricane -- Scorpy (Scorpions)
7 ) Panama -- Van Halen
8 ) Talk Dirty To Me -- Poison
9 ) Thunderstruck -- AC/DC
10 ) Dr. Feelgood -- Crue (Motley Crue)
11 ) Round and Round -- Ratt
Den är garanterad att få er i rätt humör för helgen!
Och för er Spotifyanvändare har jag en speciel gåva:
Get Psyched!
Färdig att lyssna på i din Spotify-spelare!
Tyvärr finns det inga AC/DC låtar på spotify men annars är listan komplett.
Mycket nöje!
The bare necessities
Idag tänkte jag prata om kultur och faktiskt för en gångs skull ta upp lite om ADHD dessutom
Jag har läst lite de senaste dagarna om folk som pluggat konst och gjort arbeten som hållit sig utanför lagens gränser.
Jag tänker inte prata etik och moral i grafittikulturen. Jag kan nöja mig med att säga att bara för att det är olagligt gör det inte mindre till konst och bara för att det är konst gör det inte mindre fel.
Istället vill jag prata om den obehagliga magkänslan jag får när jag läser sådana artiklar och komentarerna runt dem.
Återigen handlar det inte om att förkasta olagligheterna i det, det är en annan debatt, utan den där magkänslan av att människors tankar och åsikter kan leda till konsekvenser vi inte är beredda på.
Det var inte fören jag läste i ett forum på internett som jag kom på vad det handlade om:
Folk slänger utan vidare ur sig komentarer som "stäng ned skiten" och "jag vill inte att mina skattepengar skall gå till sånt" och med sittande regering så ökar ständigt risken för att de som skriver sådant ska få sin vilja igenom.
Det är väl inget fel med det? Eller? Vi ska väl inte betala för grafitti eller något som man inte med bästa vilja i värden kan kalla för konst?
Jo, det är precis vad vi skall. Den dåliga konsten, de misslyckade projekten och utsvävningarna utanför lagen är biprodukter av någonting mycket nödvändigt. Det är något som gör Sverige till Sverige. Det faktum att alla i Sverige, oavsett bakgrund och ekonomisk suport, (nåväl, alla är kanske en överdrift,) har en möjlighet att uppleva och utöva konst utan att riskera att behöva bo på gatan är något som är så mycket viktigare än vad många tror.
Jag tror inte att jag hade klarat av gymnasiet i någon annan linje än Teater, den var nödvändig för att jag skulle gå upp på morgonen. Likaså var en viktig del av min fritid kulturföreningen TEA som jag drev tillsammans med mina vänner. Vi anordnade Poetry-Slams, föreställningar och vi anordnade till och med en festival.
Hade det inte varit för att vi fick möjligheten att åka på UKD hade föreningan aldrig skapats och hade det inte varit för bidragen vi fått hade vi inte lyckats göra någonting. Istället har vi kunnat erbjuda poesi, musik och teater till folk i Karlskrona till ett pris som alla hade råd med och vi själva har haft ofantligt kul/ett jävla helvete med alltihopa.
Att säga att sådanthär är bortslösade skattepengar är antingen idioti eller okunnighet. Att stimulera kulturen är att stimulera människan och i det långa loppet så är det sådant här som föder de stora ledarna och tänkarna.
Det antika Greklands storhet kom av att man lät kulturen frodas och samma princi gäller idag.
Särskillt viktigt är det för oss med ADD/ADHD. Under fel förhållanden är vi ofokuserade drönare som inte vet vad vi skall göra av våra liv men i en stimulerande miljö vaknar ADHD-barnet upp och utnytjar sin fulla potential.
Dagens tips till ADHD-föräldrar: Istället för att sätta ditt barn på mediciner som tar bort det unika med honom/henne, skicka honom/henne till UKD eller motsvarande och låt den kreativa sidan utvecklas.
Jag har läst lite de senaste dagarna om folk som pluggat konst och gjort arbeten som hållit sig utanför lagens gränser.
Jag tänker inte prata etik och moral i grafittikulturen. Jag kan nöja mig med att säga att bara för att det är olagligt gör det inte mindre till konst och bara för att det är konst gör det inte mindre fel.
Istället vill jag prata om den obehagliga magkänslan jag får när jag läser sådana artiklar och komentarerna runt dem.
Återigen handlar det inte om att förkasta olagligheterna i det, det är en annan debatt, utan den där magkänslan av att människors tankar och åsikter kan leda till konsekvenser vi inte är beredda på.
Det var inte fören jag läste i ett forum på internett som jag kom på vad det handlade om:
Folk slänger utan vidare ur sig komentarer som "stäng ned skiten" och "jag vill inte att mina skattepengar skall gå till sånt" och med sittande regering så ökar ständigt risken för att de som skriver sådant ska få sin vilja igenom.
Det är väl inget fel med det? Eller? Vi ska väl inte betala för grafitti eller något som man inte med bästa vilja i värden kan kalla för konst?
Jo, det är precis vad vi skall. Den dåliga konsten, de misslyckade projekten och utsvävningarna utanför lagen är biprodukter av någonting mycket nödvändigt. Det är något som gör Sverige till Sverige. Det faktum att alla i Sverige, oavsett bakgrund och ekonomisk suport, (nåväl, alla är kanske en överdrift,) har en möjlighet att uppleva och utöva konst utan att riskera att behöva bo på gatan är något som är så mycket viktigare än vad många tror.
Jag tror inte att jag hade klarat av gymnasiet i någon annan linje än Teater, den var nödvändig för att jag skulle gå upp på morgonen. Likaså var en viktig del av min fritid kulturföreningen TEA som jag drev tillsammans med mina vänner. Vi anordnade Poetry-Slams, föreställningar och vi anordnade till och med en festival.
Hade det inte varit för att vi fick möjligheten att åka på UKD hade föreningan aldrig skapats och hade det inte varit för bidragen vi fått hade vi inte lyckats göra någonting. Istället har vi kunnat erbjuda poesi, musik och teater till folk i Karlskrona till ett pris som alla hade råd med och vi själva har haft ofantligt kul/ett jävla helvete med alltihopa.
Att säga att sådanthär är bortslösade skattepengar är antingen idioti eller okunnighet. Att stimulera kulturen är att stimulera människan och i det långa loppet så är det sådant här som föder de stora ledarna och tänkarna.
Det antika Greklands storhet kom av att man lät kulturen frodas och samma princi gäller idag.
Särskillt viktigt är det för oss med ADD/ADHD. Under fel förhållanden är vi ofokuserade drönare som inte vet vad vi skall göra av våra liv men i en stimulerande miljö vaknar ADHD-barnet upp och utnytjar sin fulla potential.
Dagens tips till ADHD-föräldrar: Istället för att sätta ditt barn på mediciner som tar bort det unika med honom/henne, skicka honom/henne till UKD eller motsvarande och låt den kreativa sidan utvecklas.
Because it's cool pt2
Av någon anledning blev det väldigt lite bloggande förra veckan men nu är jag tillbaka med lite nya tag
Idag tänkte jag fortsätta på mitt föregående inlägg om rollspel.
Exemplet jag tog upp var ett typsk fantasyrollspel och är ett bra ett exempel på vad rollspel kan vara, det är dock inte vad rollspel är. När jag pratar om rollspel pratar jag oftast om något i den här stilen; ett fantasy- eller skräckspel med en spelledare som guidar spelarna igenom en saga med hjälp av karaktärsblad och lite tärningar men det är inte allt rollspel kan vara.
Friform är till exempel en variant när man inte använder karaktärsblad eller tärningar utan spelledaren helt själv bestämmer om spelaren lyckas eller ej men också detta är bara en variant på "bordsrollspelen". Rollspel kan vara allt från att leka Indeaner och Cowboys till att springa omkring med kåpa i skogen och slå med tejpade vapen på varandra. Från ett sätt att fördriva en onsdagskväll till en terapimetod.
Det enda som är givet i ett rollspel är att du antar en roll och spelar på den beroende på de förutsättningar du får. Det finns inga direkta manus men ofta finns det förutbestämda händelser som spelet skall leda fram till.
Som jag nämt tidigare är mitt favoritsystem The World Of Darkness, ett skräckspel satt i modern tid men det finns oändliga antal med system för nästan allt du kan tänka dig. Superhjältar och gudar, samurajer och jedi-riddare, eller varför inte en Space Pirate Amazon Ninja Catgirl, (jodå, det finns spel för det med).
Kort sagt, vad du än vill spela kan du hitta ett spel för det om du letar.
Idag tänkte jag fortsätta på mitt föregående inlägg om rollspel.
Exemplet jag tog upp var ett typsk fantasyrollspel och är ett bra ett exempel på vad rollspel kan vara, det är dock inte vad rollspel är. När jag pratar om rollspel pratar jag oftast om något i den här stilen; ett fantasy- eller skräckspel med en spelledare som guidar spelarna igenom en saga med hjälp av karaktärsblad och lite tärningar men det är inte allt rollspel kan vara.
Friform är till exempel en variant när man inte använder karaktärsblad eller tärningar utan spelledaren helt själv bestämmer om spelaren lyckas eller ej men också detta är bara en variant på "bordsrollspelen". Rollspel kan vara allt från att leka Indeaner och Cowboys till att springa omkring med kåpa i skogen och slå med tejpade vapen på varandra. Från ett sätt att fördriva en onsdagskväll till en terapimetod.
Det enda som är givet i ett rollspel är att du antar en roll och spelar på den beroende på de förutsättningar du får. Det finns inga direkta manus men ofta finns det förutbestämda händelser som spelet skall leda fram till.
Som jag nämt tidigare är mitt favoritsystem The World Of Darkness, ett skräckspel satt i modern tid men det finns oändliga antal med system för nästan allt du kan tänka dig. Superhjältar och gudar, samurajer och jedi-riddare, eller varför inte en Space Pirate Amazon Ninja Catgirl, (jodå, det finns spel för det med).
Kort sagt, vad du än vill spela kan du hitta ett spel för det om du letar.
Because it's cool
Jag hintade igår om att jag skulle skriva om tjusningen med fantasy och SF idag men tji fick ni, jag började men insåg att det var ett alför vitt ämne för dagen, då jag är under lite tidspress, så jag lämnar det till en annan dag.
Lite kort kan jag iaf nämna att den stora anledningen är densamma som varför marsianerna utrotade hela sitt folk bara för att bygga om sin planet till ett gigantiskt rymdskepp: "Because it's cool!" (?!)
Istället tar jag upp en komentar jag fick på min blogg häromdagen angående mitt inlägg om rollspel.
"Hej!
Jag vill jättegärna läsa ett inlägg från dig som handlar om rollspel.
-Hur gör man lixom?
-Vilka åldrar brukra köra rollspel? (är 49år på det 50:ionde)
-Får man repliker, eller hittar man på efter hand?
Om jag ska fatta hur man , så önskar jag att du beskriver en dag hur den ser ut då man spelar.
Ha det gott!
Mvh!
tekoppen"
Detta gjorde mig glad. ( ^_^)_v <----Jag
Kul att någon jag inte känner läser och kommer med komentarer och önskemål om bloggen. Naturligtvis kommer jag att ta mig an mitt första request som bloggare. (Ja man får blanda engelska och svenska sådär när man är på internett.)
Om vi börjar med åldern på rollspelare så är det välldigt skiftande, många börjar i nedre tonnåren och fortsätter hela livet. Detta sagt så är väl den vanligaste åldern mellan 16-30 år. Notera att det bara är mina egna sifror, tagna helt ur luften men det är den åldern jag oftast stöter på. Det finns dock ingen åldersgräns på rollspel.
Istället för att försöka förklara i detalj vad rollspel är så gör jag som förslaget säger och berättar om en typisk rollspelskväll.
Det börjar med att våran spelledare berättar vad för spel vi skall spela. Idag är det Drakar och Deoner, det vill säga ett fantasy-spel med myter inspirerade från nordisk mytologi, Med hjälp av regelböckerna skapar alla spelarna vars en karaktär. Jag väljer gycklare och mina medspelare väljer en halv-alv och en magiker. Eftersom jag är gycklare får jag et antal poäng att sätta ut pålite olika egenskaper som jag kan använda i mitt yrke. Jonglering, sagoberättande och sådant. Dessutom får jag några poäng att sätta ut på vad jag vill. I en situation då det krävs att jag gör något svårt kan jag nu slå en tärning för att se om jag lyckas och ju mer poäng jag satt påen speciell färdighet desto större chans har jag att lyckas.
Sedan sitter jag en stund och kommer på historien till min karaktär. Jag beslutar att han var en del av ett tjuv-följe som stal folks värdesaker medan de var upptagna att se på våran gycklarföreställning. Tyvärr åkte föjet fast och jag befinner mig nu på flykt med en båt där jag ska komma att träffa de andra spelarna. Jag bestämmer ett namn och ålder och ungefär hur han uppför sig. När allt är klart börjar spelledaren med att föra oss samman. Han berättar att de andra två som kände varandra sedan tidigare började prata lite smått med mig på båten och vi bestämde oss för att slå föje ett slag för säkerhetens och sällskapets skull. Det är kallt i och farligt där vi är så att hålla ihop är alltid bra. Spelledaren (SL) förklarar att vi nu har nått hamn och vi säger till honom att vi letar efter ett värdshus. SL säger att vi hittar ett billigt värdshus och vi går in där och bokar rum. När vi sätter oss ned för att ta något att dricka berättar SL att en gammal vän till mig kliver in genom dörren.
Så började ett av de äventyr jag spelade med i. Jag skall forsätt min lilla introduktion till rollspel imorgon men detta får räcka för idag. Sålänge kan ni som vill veta mer om rollspel kolla in www.sverok.se, Sveriges roll- och konfliktspelsförbund för att ta reda på mer om rollspel och dess varianter.
Lite kort kan jag iaf nämna att den stora anledningen är densamma som varför marsianerna utrotade hela sitt folk bara för att bygga om sin planet till ett gigantiskt rymdskepp: "Because it's cool!" (?!)
Istället tar jag upp en komentar jag fick på min blogg häromdagen angående mitt inlägg om rollspel.
"Hej!
Jag vill jättegärna läsa ett inlägg från dig som handlar om rollspel.
-Hur gör man lixom?
-Vilka åldrar brukra köra rollspel? (är 49år på det 50:ionde)
-Får man repliker, eller hittar man på efter hand?
Om jag ska fatta hur man , så önskar jag att du beskriver en dag hur den ser ut då man spelar.
Ha det gott!
Mvh!
tekoppen"
Detta gjorde mig glad. ( ^_^)_v <----Jag
Kul att någon jag inte känner läser och kommer med komentarer och önskemål om bloggen. Naturligtvis kommer jag att ta mig an mitt första request som bloggare. (Ja man får blanda engelska och svenska sådär när man är på internett.)
Om vi börjar med åldern på rollspelare så är det välldigt skiftande, många börjar i nedre tonnåren och fortsätter hela livet. Detta sagt så är väl den vanligaste åldern mellan 16-30 år. Notera att det bara är mina egna sifror, tagna helt ur luften men det är den åldern jag oftast stöter på. Det finns dock ingen åldersgräns på rollspel.
Istället för att försöka förklara i detalj vad rollspel är så gör jag som förslaget säger och berättar om en typisk rollspelskväll.
Det börjar med att våran spelledare berättar vad för spel vi skall spela. Idag är det Drakar och Deoner, det vill säga ett fantasy-spel med myter inspirerade från nordisk mytologi, Med hjälp av regelböckerna skapar alla spelarna vars en karaktär. Jag väljer gycklare och mina medspelare väljer en halv-alv och en magiker. Eftersom jag är gycklare får jag et antal poäng att sätta ut pålite olika egenskaper som jag kan använda i mitt yrke. Jonglering, sagoberättande och sådant. Dessutom får jag några poäng att sätta ut på vad jag vill. I en situation då det krävs att jag gör något svårt kan jag nu slå en tärning för att se om jag lyckas och ju mer poäng jag satt påen speciell färdighet desto större chans har jag att lyckas.
Sedan sitter jag en stund och kommer på historien till min karaktär. Jag beslutar att han var en del av ett tjuv-följe som stal folks värdesaker medan de var upptagna att se på våran gycklarföreställning. Tyvärr åkte föjet fast och jag befinner mig nu på flykt med en båt där jag ska komma att träffa de andra spelarna. Jag bestämmer ett namn och ålder och ungefär hur han uppför sig. När allt är klart börjar spelledaren med att föra oss samman. Han berättar att de andra två som kände varandra sedan tidigare började prata lite smått med mig på båten och vi bestämde oss för att slå föje ett slag för säkerhetens och sällskapets skull. Det är kallt i och farligt där vi är så att hålla ihop är alltid bra. Spelledaren (SL) förklarar att vi nu har nått hamn och vi säger till honom att vi letar efter ett värdshus. SL säger att vi hittar ett billigt värdshus och vi går in där och bokar rum. När vi sätter oss ned för att ta något att dricka berättar SL att en gammal vän till mig kliver in genom dörren.
Så började ett av de äventyr jag spelade med i. Jag skall forsätt min lilla introduktion till rollspel imorgon men detta får räcka för idag. Sålänge kan ni som vill veta mer om rollspel kolla in www.sverok.se, Sveriges roll- och konfliktspelsförbund för att ta reda på mer om rollspel och dess varianter.
True Stoy
Väntan är över! Jag vet att ni har gråtit blod över de skippade uppdateringarna men frukta icke! Jag är tillbaka.
Mitt inlägg idag är inspirerat av en komentar jag fick av en vän när vi pratade film.
"Eller tittar du på något som inte är SF?"
Jag blev faktiskt ganska chockad av att någon som jag umgås med på vardaglig basis trodde så om mig men när jag började tänka efter så är det kanske inte så konstigt att jag ger ifrån mig det intrycket. Jag är en nörd ut i fingerspetsarna och har sedan länge övergett alla försök att bibehålla någon form av "normalitetsvärde" och istället lite skämtsamt (och lite seriöst) gått in för att framstå som raka motsatsen. Sanningen är att jag är ganska dålig på att vara extrem åt något håll, iaf enligt migsjälv. Jag är alldeles för intresserad av, ja det mesta, för att kunna bli en riktigt insnöad person. (Ironiskt nog har vi idag fått mer snö än vi haft på hela vintern så idag av alla dagar är jag nästan insnöad.)
I disskussionen då ovan nämnda citat förekom gällde det en verklighetsbaserad film/bok och edt handlade om jag var intresserad av något som var baserat på en verklig händelse. Faktum är att när det gälle böcker som utspelar sig i "vanliga" världen föredrar jag ofta de verklighetsbaserade. Jag är nämligen en romantiker och gillar att ledas att tro att världen är bättre än vad den är.
Vänta nu här? Sa jag just emot mig själv? Om jag vill vilseledas så är väl verklighetsbaserat fel forum, eller?
Nja, grejen är, när jag läser böcker som utspelar sig i "vår värld" men som är fiktiva, så kan jag aldrig släppa känslan av att det bara är hittepå och aldrig skulle inträffa i verkligheten. Däremot verklighetsbaserade böcker är bevis på att ibland är vardagen så intressant att de kan klassa sig med vår fantasi. Dessutom tar verkligheten ingen hänsyn till vad vi vill skall hända. Verkligheten kommer inte att rädda din favoritkaraktär bara för att han har högst popularitet i Aftonbladets opinionsundersökning. Därför känns det bättre när det händer otroliga och bra saker i en verklighetsbaserad historia. De är inte där för att sälja, de är där för att det faktiskt hände.
Så om ni undrar; ja jag gillar "non-fiction" också, true story.
Detta har också fått mig att tänka vad det är som gör att jag gillar fantasy och SF men det är alldeles för intressant för att inte få ett eget inlägg. Vi syns imorgon
Mitt inlägg idag är inspirerat av en komentar jag fick av en vän när vi pratade film.
"Eller tittar du på något som inte är SF?"
Jag blev faktiskt ganska chockad av att någon som jag umgås med på vardaglig basis trodde så om mig men när jag började tänka efter så är det kanske inte så konstigt att jag ger ifrån mig det intrycket. Jag är en nörd ut i fingerspetsarna och har sedan länge övergett alla försök att bibehålla någon form av "normalitetsvärde" och istället lite skämtsamt (och lite seriöst) gått in för att framstå som raka motsatsen. Sanningen är att jag är ganska dålig på att vara extrem åt något håll, iaf enligt migsjälv. Jag är alldeles för intresserad av, ja det mesta, för att kunna bli en riktigt insnöad person. (Ironiskt nog har vi idag fått mer snö än vi haft på hela vintern så idag av alla dagar är jag nästan insnöad.)
I disskussionen då ovan nämnda citat förekom gällde det en verklighetsbaserad film/bok och edt handlade om jag var intresserad av något som var baserat på en verklig händelse. Faktum är att när det gälle böcker som utspelar sig i "vanliga" världen föredrar jag ofta de verklighetsbaserade. Jag är nämligen en romantiker och gillar att ledas att tro att världen är bättre än vad den är.
Vänta nu här? Sa jag just emot mig själv? Om jag vill vilseledas så är väl verklighetsbaserat fel forum, eller?
Nja, grejen är, när jag läser böcker som utspelar sig i "vår värld" men som är fiktiva, så kan jag aldrig släppa känslan av att det bara är hittepå och aldrig skulle inträffa i verkligheten. Däremot verklighetsbaserade böcker är bevis på att ibland är vardagen så intressant att de kan klassa sig med vår fantasi. Dessutom tar verkligheten ingen hänsyn till vad vi vill skall hända. Verkligheten kommer inte att rädda din favoritkaraktär bara för att han har högst popularitet i Aftonbladets opinionsundersökning. Därför känns det bättre när det händer otroliga och bra saker i en verklighetsbaserad historia. De är inte där för att sälja, de är där för att det faktiskt hände.
Så om ni undrar; ja jag gillar "non-fiction" också, true story.
Detta har också fått mig att tänka vad det är som gör att jag gillar fantasy och SF men det är alldeles för intressant för att inte få ett eget inlägg. Vi syns imorgon
Home is where your books are
I helgen skall jag hem till Lund.
Det är lite konstigt det där, jag har hört att folk som reser eller flyttar mycket aldrig kan känna sig riktigt hemma. Jag har snarae det motsatta problemet; jag känner mig hemma på väldigt många ställen.
Idag skall jag altså åka hemmifrån till mitt hem. För att göra det lite mer förvirrande skall min gode far imorgon köra hemifrån, hem till mig för att hämta saker som han sedan skall lämna hemma hos mig. Inget av de i meningen nämda hemmen är samma ställe.
Jag har tre ställen just nu som för mig är lika mycket hemma och ibland kan det ge en en konstig känsla av hemlängtan när man sover i sin egen säng. Men det är ett bekvämt sätt att se på livet och jag är glad att det är så jag upfattar det. Jag har flyttat mig runt en del, inte i massa olika städer, men det har ändå blivit en del lägenheter och hus som jag för en kortare eller längre tid har kallat mitt hem. Det hade varit jobbigt om jag hade varit en sådan som inte kände sig hemma någonstans. Det räcker med ett skrymsle jag kan kalla för mitt och en bokhylla för att jag ska bli nöjd.
Men som sagt så för det med sig att man kan få hemlängtan vart man än befinner sig så det skall bli skönt att få komma hem i några dagar.
Det är lite konstigt det där, jag har hört att folk som reser eller flyttar mycket aldrig kan känna sig riktigt hemma. Jag har snarae det motsatta problemet; jag känner mig hemma på väldigt många ställen.
Idag skall jag altså åka hemmifrån till mitt hem. För att göra det lite mer förvirrande skall min gode far imorgon köra hemifrån, hem till mig för att hämta saker som han sedan skall lämna hemma hos mig. Inget av de i meningen nämda hemmen är samma ställe.
Jag har tre ställen just nu som för mig är lika mycket hemma och ibland kan det ge en en konstig känsla av hemlängtan när man sover i sin egen säng. Men det är ett bekvämt sätt att se på livet och jag är glad att det är så jag upfattar det. Jag har flyttat mig runt en del, inte i massa olika städer, men det har ändå blivit en del lägenheter och hus som jag för en kortare eller längre tid har kallat mitt hem. Det hade varit jobbigt om jag hade varit en sådan som inte kände sig hemma någonstans. Det räcker med ett skrymsle jag kan kalla för mitt och en bokhylla för att jag ska bli nöjd.
Men som sagt så för det med sig att man kan få hemlängtan vart man än befinner sig så det skall bli skönt att få komma hem i några dagar.
Som namedropping, fast bra
Min dygnsrytm, som totalt ignorerar alla mina tappra försök att ställa den tillrätta, fick till följd att istället för att uppdatera bloggen igår somnade jag till en Pratchett-talbok. (Jag tänkte inte sova... bara vila ögonen)
Detta har också fört med sig att min hjärna är mycket förvirrad av att aldrig veta vilken tid på dygnet det är och jag skulle inte kunna hitta något intressant att skriva om så mitt liv hängde på det. (Eller, jo, då skulle jag nog skriva om hur det kom sig att mitt liv hängde på att jag skriv något intressant.)
Så istället för att hitta på något ämne kommer jag helt fräckt bara att dumpa några länkar som ni kan surfa in på istället för att slösa er tid här.
På 365saker.se kan du hitta något nytt att göra varje dag, med hjälp av Navid Modiri och hans gästbloggare.
Om du undrar hur livet är som Ninja så finns svaret här. Ninjan besvarar alla frågor man kan ha till en ninja innan han dödar er.
Slutligen så hittar du snabba och elaka spelrecentioner på Zero Punctuation. Mycket annat bra på den sidan med, om man är en splenörd.
Där har ni, ADHDpojken levererar, även när han inte har något att leverera.
BTW så glömde jag nämna Clone High i mitt inlägg om serier. Bara 13 avsnitt, mycket bra.
Detta har också fört med sig att min hjärna är mycket förvirrad av att aldrig veta vilken tid på dygnet det är och jag skulle inte kunna hitta något intressant att skriva om så mitt liv hängde på det. (Eller, jo, då skulle jag nog skriva om hur det kom sig att mitt liv hängde på att jag skriv något intressant.)
Så istället för att hitta på något ämne kommer jag helt fräckt bara att dumpa några länkar som ni kan surfa in på istället för att slösa er tid här.
På 365saker.se kan du hitta något nytt att göra varje dag, med hjälp av Navid Modiri och hans gästbloggare.
Om du undrar hur livet är som Ninja så finns svaret här. Ninjan besvarar alla frågor man kan ha till en ninja innan han dödar er.
Slutligen så hittar du snabba och elaka spelrecentioner på Zero Punctuation. Mycket annat bra på den sidan med, om man är en splenörd.
Där har ni, ADHDpojken levererar, även när han inte har något att leverera.
BTW så glömde jag nämna Clone High i mitt inlägg om serier. Bara 13 avsnitt, mycket bra.
My Awesome Story
Idag är dagen som jag tar upp min stora last. Mitt beroende.
De som känner mig vet att jag inte bara blir trött och tjurig utan dessutom får enorm huvudvärk om jag inte får i mig min dagliga dos med koffein, så det vore ju naturligt om det är det jag syftar på med min sotra last. En last är det, utan tvekan men dagens ämne är av en annan karaktär, nämligen TV-serier.
Det hela började, lite försiktigt våren 2007 då jag började titta igenom hela Scrubs. På en dag såg jag igenom 13 timmar Scrubs. Kanske inte världens mest hällsosamma dag men det var en engångsföretelse och inte ens nu i mitt "esse" av seie-tittande ser jag så mycket. Det var en kul dag/kväll/natt med en kompis och en hårddisk fullproppad med Scrubs.
I samma veva började jag kolla på den då nya serien Heroes.
Det var så det började. Två serier som jag följde.
Sen flyttade jag ned till min pappas hus medan han tog sig rund Sydamerika och Någon gång under hösten 2007 fick jag för mig att jag skulle se igenom Buffy the Vampire Slayer från början till slut.
Sen gick det bara utför. Efter ett tag blev min bästa vän/rumskompis lika fast i serien som jag och på någon månad hade vi sett igenom alla avsnitt. För att fylla hålet letade vi efter en ny serie och tack vare ett citat från Srubs gav vi serien Gilmore Girls ett försök. Jag kan ägna sidor till att förklara min kärlek till serien men det får bli en annan gång, ni för nöja er med att det inte gick en dag utan att vi kollade på minst ett avsnitt och kom det förhinder någon dag så hade vi seriösa abstinensbesvär.
Efter GG fick vi vidare till Ally McBeal och kollade igenom de tre första säsongerna. När vi sedan flyttade till Lund kom vi av oss och har aldrig plockat upp den igen, men det kommer nog så småningom.
Våren 2008 körde jag solo och bestämmde mig för att se hela Angel föjt av Smallville och Terminator: The Sarah Connor Chronicles som min rumskompis inte var så intresserad av. Vi började inte riktigt på någon ny att se tillsammans och på grund av strejken kom det heller inte ut några nya Scrubs eller Heroes för tilfället. Det blev främst film det halvåret men vi fick upp ögonen för två serier som gick på TV. Burn Notice och How I Met Your Mother. På hösten, när jag kommit hem från min sommar i Japan, började vi känna att det hade gått aldeles för länge utan en komediserie som fyllde våra behov så som Scrubs gjode och vi började följa How I Met Your mother på heltid. För att få våran dos av spänning och fantasy så tog vi dessutom upp Supernatural. Efter att ha jobbat upp vanan tog det oss skrämande kort tid att komma ikapp båda serierna som vi nu måste hålla oss en vecka i taget med att se. För att ha en serie att kunna kolla på när vi ville, rådslog vi vår lista, (ja vi har en sådan) och plockade upp Bones.
Dessutom började jag och rumskompis nr 2 kolla på den nystartade brittiska serien Demons
Sedan jag flyttade hem igen har jag haft mycket tid över och passat på innan vädret blir så bra att jag inte klarar av att vara riktigt så insnöad och inte bara kollat ikapp Burn Notice, utan även kollat igenom True Blood och Firefly(plus Serenity.)
Som ett sidospår tänkte jag även kolla igenom den brittiska miniserien Wallander, bara för att se hur engelsmännen fångar Sverige.
Det är mycket möjligt att jag har glömt någopn serie nu, det är faktiskt lite rörigt att hålla koll på.
Men som sagt, nu kommer våren och jag kommer inte ha tid eller lust att låsa in mig med 10 avsnitt om dagen men har nu en tillräkligt bra samling serier jag följer för att ha en bra serie om dagen, eller en seriedag i veckan om jag så vill.
I helgen ska jag till Lund och hälsa på och hoppas på att få några avsnitt Bones serverade. Inte för att jag saknar serien så fruktansvärt (jo, lite naturligtvis) men för att serier är något som blir bäst om man är fler och jag saknar min medmissbrukare.
För övrigt, jag tog upp serier idag bara för att få tipsa om Barneys videoresume från senaste avsnittet av How I met Your Mother. Vidare har Barney även en blogg och har skrivit en bok.
Awesome.
Tips från Barney: "When I get sad, I stop being sad and be awesome instead. True Story"
De som känner mig vet att jag inte bara blir trött och tjurig utan dessutom får enorm huvudvärk om jag inte får i mig min dagliga dos med koffein, så det vore ju naturligt om det är det jag syftar på med min sotra last. En last är det, utan tvekan men dagens ämne är av en annan karaktär, nämligen TV-serier.
Det hela började, lite försiktigt våren 2007 då jag började titta igenom hela Scrubs. På en dag såg jag igenom 13 timmar Scrubs. Kanske inte världens mest hällsosamma dag men det var en engångsföretelse och inte ens nu i mitt "esse" av seie-tittande ser jag så mycket. Det var en kul dag/kväll/natt med en kompis och en hårddisk fullproppad med Scrubs.
I samma veva började jag kolla på den då nya serien Heroes.
Det var så det började. Två serier som jag följde.
Sen flyttade jag ned till min pappas hus medan han tog sig rund Sydamerika och Någon gång under hösten 2007 fick jag för mig att jag skulle se igenom Buffy the Vampire Slayer från början till slut.
Sen gick det bara utför. Efter ett tag blev min bästa vän/rumskompis lika fast i serien som jag och på någon månad hade vi sett igenom alla avsnitt. För att fylla hålet letade vi efter en ny serie och tack vare ett citat från Srubs gav vi serien Gilmore Girls ett försök. Jag kan ägna sidor till att förklara min kärlek till serien men det får bli en annan gång, ni för nöja er med att det inte gick en dag utan att vi kollade på minst ett avsnitt och kom det förhinder någon dag så hade vi seriösa abstinensbesvär.
Efter GG fick vi vidare till Ally McBeal och kollade igenom de tre första säsongerna. När vi sedan flyttade till Lund kom vi av oss och har aldrig plockat upp den igen, men det kommer nog så småningom.
Våren 2008 körde jag solo och bestämmde mig för att se hela Angel föjt av Smallville och Terminator: The Sarah Connor Chronicles som min rumskompis inte var så intresserad av. Vi började inte riktigt på någon ny att se tillsammans och på grund av strejken kom det heller inte ut några nya Scrubs eller Heroes för tilfället. Det blev främst film det halvåret men vi fick upp ögonen för två serier som gick på TV. Burn Notice och How I Met Your Mother. På hösten, när jag kommit hem från min sommar i Japan, började vi känna att det hade gått aldeles för länge utan en komediserie som fyllde våra behov så som Scrubs gjode och vi började följa How I Met Your mother på heltid. För att få våran dos av spänning och fantasy så tog vi dessutom upp Supernatural. Efter att ha jobbat upp vanan tog det oss skrämande kort tid att komma ikapp båda serierna som vi nu måste hålla oss en vecka i taget med att se. För att ha en serie att kunna kolla på när vi ville, rådslog vi vår lista, (ja vi har en sådan) och plockade upp Bones.
Dessutom började jag och rumskompis nr 2 kolla på den nystartade brittiska serien Demons
Sedan jag flyttade hem igen har jag haft mycket tid över och passat på innan vädret blir så bra att jag inte klarar av att vara riktigt så insnöad och inte bara kollat ikapp Burn Notice, utan även kollat igenom True Blood och Firefly(plus Serenity.)
Som ett sidospår tänkte jag även kolla igenom den brittiska miniserien Wallander, bara för att se hur engelsmännen fångar Sverige.
Det är mycket möjligt att jag har glömt någopn serie nu, det är faktiskt lite rörigt att hålla koll på.
Men som sagt, nu kommer våren och jag kommer inte ha tid eller lust att låsa in mig med 10 avsnitt om dagen men har nu en tillräkligt bra samling serier jag följer för att ha en bra serie om dagen, eller en seriedag i veckan om jag så vill.
I helgen ska jag till Lund och hälsa på och hoppas på att få några avsnitt Bones serverade. Inte för att jag saknar serien så fruktansvärt (jo, lite naturligtvis) men för att serier är något som blir bäst om man är fler och jag saknar min medmissbrukare.
För övrigt, jag tog upp serier idag bara för att få tipsa om Barneys videoresume från senaste avsnittet av How I met Your Mother. Vidare har Barney även en blogg och har skrivit en bok.
Awesome.
Tips från Barney: "When I get sad, I stop being sad and be awesome instead. True Story"
Sömn och rollspel
Lite segt att komma igång med denna veckans bloggande. En rubbning i mina sömnvanor (vilka de nu är) gjorde att jag sov över 14 timmar inatt trots att jag ställde klockan. Man tycker att efter att ha sovit i 12 timmar bör man inte vara så trött att man stänger av klockan och somnar om, men tydligen...
Ikväll ska jag iaf spendera tid med en av de saker som jag alltid vill göra men som alldeles för ofta faller bort från planeringen.
Jag ska rollspela. Det blir aldrig så ofta som jag tänker mig av någon anledning, de senaste åren bara några enstaka gånger, kanske 1-.2 ggr i halvåret. Av någon anledning har detta inte hämmat min konsumtion av rollsplesböcker och jag har en samling som har kostat mig ett antal tusenlappar i min bokhylla. Hoppet är väl det sista som lämnar en och trots de få timmar jag faktiskt spenderar att rollspela ägnar jag flera timmar i månaden djupt fösjunken i en av böckerna, planerandes en kampanj som jag med 90% säkerhet vet inte kommer bli av.
Ikväll då? Kommer jag få valuta för mina pengar och nytta av de oändliga timmarna av planerande? Nej, ikväll blir det Drakar och Demoner, med en kompis som spelledare. (Jag köper bara World of Darkness böcker)
För er som inte hänger med på termerna nu... tough luck. Jag kanske ägnar ett annat inlägg till att förklara det mer ingående men tills vidare så får ni söka på Wikipedia.
Nåväl, förhoppningsvis kommer jag skrapa ihop en liten trupp som är sugen på lite skräkrollspel i den Norrländska vintern snart men tills dess så är jag fullt nöjd med min gycklare i den Osthemska vintern.
För övrigt lägger jag ned för mycket tid på att komma på dåliga ordvitsar till min rubriker.. idag får det vara
Ikväll ska jag iaf spendera tid med en av de saker som jag alltid vill göra men som alldeles för ofta faller bort från planeringen.
Jag ska rollspela. Det blir aldrig så ofta som jag tänker mig av någon anledning, de senaste åren bara några enstaka gånger, kanske 1-.2 ggr i halvåret. Av någon anledning har detta inte hämmat min konsumtion av rollsplesböcker och jag har en samling som har kostat mig ett antal tusenlappar i min bokhylla. Hoppet är väl det sista som lämnar en och trots de få timmar jag faktiskt spenderar att rollspela ägnar jag flera timmar i månaden djupt fösjunken i en av böckerna, planerandes en kampanj som jag med 90% säkerhet vet inte kommer bli av.
Ikväll då? Kommer jag få valuta för mina pengar och nytta av de oändliga timmarna av planerande? Nej, ikväll blir det Drakar och Demoner, med en kompis som spelledare. (Jag köper bara World of Darkness böcker)
För er som inte hänger med på termerna nu... tough luck. Jag kanske ägnar ett annat inlägg till att förklara det mer ingående men tills vidare så får ni söka på Wikipedia.
Nåväl, förhoppningsvis kommer jag skrapa ihop en liten trupp som är sugen på lite skräkrollspel i den Norrländska vintern snart men tills dess så är jag fullt nöjd med min gycklare i den Osthemska vintern.
För övrigt lägger jag ned för mycket tid på att komma på dåliga ordvitsar till min rubriker.. idag får det vara
