My Awesome Story

Idag är dagen som jag tar upp min stora last. Mitt beroende.
De som känner mig vet att jag inte bara blir trött och tjurig utan dessutom får enorm huvudvärk om jag inte får i mig min dagliga dos med koffein, så det vore ju naturligt om det är det jag syftar på med min sotra last. En last är det, utan tvekan men dagens ämne är av en annan karaktär, nämligen TV-serier.
Det hela började, lite försiktigt våren 2007 då jag började titta igenom hela Scrubs. På en dag såg jag igenom 13 timmar Scrubs. Kanske inte världens mest hällsosamma dag men det var en engångsföretelse och inte ens nu i mitt "esse" av seie-tittande ser jag så mycket. Det var en kul dag/kväll/natt med en kompis och en hårddisk fullproppad med Scrubs.
I samma veva började jag kolla på den då nya serien Heroes.
Det var så det började. Två serier som jag följde.
Sen flyttade jag ned till min pappas hus medan han tog sig rund Sydamerika och Någon gång under hösten 2007 fick jag för mig att jag skulle se igenom Buffy the Vampire Slayer från början till slut.
Sen gick det bara utför. Efter ett tag blev min bästa vän/rumskompis lika fast i serien som jag och på någon månad hade vi sett igenom alla avsnitt. För att fylla hålet letade vi efter en ny serie och tack vare ett citat från Srubs gav vi serien Gilmore Girls ett försök. Jag kan ägna sidor till att förklara min kärlek till serien men det får bli en annan gång, ni för nöja er med att det inte gick en dag utan att vi kollade på minst ett avsnitt och kom det förhinder någon dag så hade vi seriösa abstinensbesvär.
Efter GG fick vi vidare till Ally McBeal och kollade igenom de tre första säsongerna. När vi sedan flyttade till Lund kom vi av oss och har aldrig plockat upp den igen, men det kommer nog så småningom.
Våren 2008 körde jag solo och bestämmde mig för att se hela Angel föjt av Smallville och Terminator: The Sarah Connor Chronicles som min rumskompis inte var så intresserad av. Vi började inte riktigt på någon ny att se tillsammans och på grund av strejken kom det heller inte ut några nya Scrubs eller Heroes för tilfället. Det blev främst film det halvåret men vi fick upp ögonen för två serier som gick på TV. Burn Notice och How I Met Your Mother. På hösten, när jag kommit hem från min sommar i Japan, började vi känna att det hade gått aldeles för länge utan en komediserie som fyllde våra behov så som Scrubs gjode och vi började följa How I Met Your mother på heltid. För att få våran dos av spänning och fantasy så tog vi dessutom upp Supernatural. Efter att ha jobbat upp vanan tog det oss skrämande kort tid att komma ikapp båda serierna som vi nu måste hålla oss en vecka i taget med att se. För att ha en serie att kunna kolla på när vi ville, rådslog vi vår lista, (ja vi har en sådan) och plockade upp Bones.
Dessutom började jag och rumskompis nr 2 kolla på den nystartade brittiska serien Demons
Sedan jag flyttade hem igen har jag haft mycket tid över och passat på innan vädret blir så bra att jag inte klarar av att vara riktigt insnöad och inte bara kollat ikapp Burn Notice, utan även kollat igenom True Blood och Firefly(plus Serenity.)
Som ett sidospår tänkte jag även kolla igenom den brittiska miniserien Wallander, bara för att se hur engelsmännen fångar Sverige.
Det är mycket möjligt att jag har glömt någopn serie nu, det är faktiskt lite rörigt att hålla koll på.

Men som sagt, nu kommer våren och jag kommer inte ha tid eller lust att låsa in mig med 10 avsnitt om dagen men har nu en tillräkligt bra samling serier jag följer för att ha en bra serie om dagen, eller en seriedag i veckan om jag så vill.
I helgen ska jag till Lund och hälsa på och hoppas på att få några avsnitt Bones serverade. Inte för att jag saknar serien så fruktansvärt (jo, lite naturligtvis) men för att serier är något som blir bäst om man är fler och jag saknar min medmissbrukare.

För övrigt, jag tog upp serier idag bara för att få tipsa om Barneys videoresume från senaste avsnittet av How I met Your Mother. Vidare har Barney även en blogg och har skrivit en bok.
 Awesome.
Tips från Barney: "When I get sad, I stop being sad and be awesome instead. True Story"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0