Kan nån Kanon?
Idag tror jag att jag vill prata om något som jag brukar gå omkring och fundera på ibland. Det kan verkar som en dum och trivial sak men som den nerd jag är, så är det inget hinder för att jag skall spendera många timmar åt att fundera på det.
Det jag ska prata om idag är kanon. Nej, inte kanon som i körsång, för er som trodde det, utan kanon som syftar på kronologi. Det är inte ett ord som är helt lätt att förklara och pratar vi historia så har vi ett annat användningsområde för det. Men jag pratar inte historia, jag pratar fiktion och då menar jag att kanon är de historier som ingår i ett fiktivt universum. Lite luddigt kanske? Jag ska förklara. Om vi tar Harry Potter som ett exempel. Om ni tycker att jag använder Harry Potter som referens ofta så beror inte det på min överdrivna fascination vid honom, utan för det är ett bra exempel som de flesta känner till.
Det finns i dagsläget två olika Harry Potter kanon.
“Vad? Två?” säger ni och ser er förvirrat omkring.
Ta det lugnt, jag ska förklara.
Den första kanon är J.K. Rowlings Harry Potter böcker, samt “The Beetle and the Bard”. De två små, låtsats faktaböckerna “Vidunderliga Varelser och var man hittar dem” samt “Qudditch historia” är inte riktigt kanon, de har några element som sätter dem lite utanför.
Den andra kanon är filmatiseringarna av Harry Potter böckerna. Det som gör dem till en egen kanon är att de skiljer sig från böckerna på vissa punkter. Det faktum att vissa händelser sker annorlunda i filmerna jämfört med böckerna gör dem till separata kanon.
“Men vänta,” säger ni, “detta innebär ju att ingen filmatisering tillhör kanon!”
Just så är det. För så fort du ändrar på författarens ord är det icke-kanon. Eller en separat kanon, om man så vill”
Några som gillar att väva in sig i komplicerade mönster med kanon är seriebolaget Marvel. Så gott som alla deras superhjältar befinner sig i samma universum, och till och med när dom gör en nystart på en serie, (det blir nödvändigt då och då, om vi inte vill följa äventyr med super-pensionärer,) så hävdar dem att de tillhör samma kanon, fast i ett annat universum av deras multiversum. Och ibland så öppnas portaler och andra mystiska magiska saker som tillåter några att färdas mellan dessa universum. Om man är som jag och vill hålla koll på vad som är de “officiella historierna” blir det väldigt komplicerat när jag försöker kolla upp något som har hänt i Marvels multiversum.
Ett annat medium som ofta komplicerar kanoniseringar (processen att välja ut vilka händelser som ska ingå i ett kanon, lite som med Bibeln) är TV-spel. Är det ett licensspel på en film är det lätt, de är aldrig officiell kanon, men tar vi historier som började som spel, Halo, Final Fantasy etc, så blir det lite krångligare. Eftersom de är orginalmediumen för dessa historier vill vi ju att de skall vara kanon. Men det blir lite löjligt att tänka sig att den officiella historien innebär att man springer på fiender man inte ser var 5:e meter eller att alla varelser du möter, från drakar till skalbaggar, går omkring med pengar på sig. Då kan man tänka sig att en bok som tar upp handlingen i spelet istället blir kanon, men en bok är ett helt annat medium vilket innebär att i den kommer man att skippa timmar av dialog, ett stort antal ställen som spelet tar en till och en massa andra saker som helt plötsligt stryks från kanon. Kanon i spel för mig, är helt enkelt själva storyn, medan saker som random encounters, skalbaggar med pengar och förmågan att bli träffad av en komet utan att trilla helt enkelt bara är spelmekanik.
På tal om Final Fantasy så har de varit ganska smarta när det gäller att inte förstöra kanon med sin Final Fantasy IIV film. Genom att placera handlingen efter spelet istället för att filmatisera själva spelet, undkommer de sådana problem.
En annan person som lyckas behålla kanon när han bytte medium är Jos Whedon, bättre känd som skaparen av “Buffy the Vampire Slayer”. När hans TV-serier Angel och Buffy gick i graven tog han upp dem igen som serietidningar. Båda är officiell kanon eftersom ingen av dem trampar på varandras tår.
Vart vill jag komma med det här nu då?
Ingenstans egentligen. Jag tycker bara det är ganska intressant. Folk har ofta vanföreställningen att man kan berätta samma historia med två olika medium och få samma historia men det är omöjligt. I alla fall om man vill berätta en intressant historia. Ta upp valfri bok någon gång och börja i ditt huvud adaptera den till film utan att bryta kanon. Du kommer finna att inte bara är det nästintill omöjligt, det skulle nog bli en fruktansvärt dålig film.
Det jag ska prata om idag är kanon. Nej, inte kanon som i körsång, för er som trodde det, utan kanon som syftar på kronologi. Det är inte ett ord som är helt lätt att förklara och pratar vi historia så har vi ett annat användningsområde för det. Men jag pratar inte historia, jag pratar fiktion och då menar jag att kanon är de historier som ingår i ett fiktivt universum. Lite luddigt kanske? Jag ska förklara. Om vi tar Harry Potter som ett exempel. Om ni tycker att jag använder Harry Potter som referens ofta så beror inte det på min överdrivna fascination vid honom, utan för det är ett bra exempel som de flesta känner till.
Det finns i dagsläget två olika Harry Potter kanon.
“Vad? Två?” säger ni och ser er förvirrat omkring.
Ta det lugnt, jag ska förklara.
Den första kanon är J.K. Rowlings Harry Potter böcker, samt “The Beetle and the Bard”. De två små, låtsats faktaböckerna “Vidunderliga Varelser och var man hittar dem” samt “Qudditch historia” är inte riktigt kanon, de har några element som sätter dem lite utanför.
Den andra kanon är filmatiseringarna av Harry Potter böckerna. Det som gör dem till en egen kanon är att de skiljer sig från böckerna på vissa punkter. Det faktum att vissa händelser sker annorlunda i filmerna jämfört med böckerna gör dem till separata kanon.
“Men vänta,” säger ni, “detta innebär ju att ingen filmatisering tillhör kanon!”
Just så är det. För så fort du ändrar på författarens ord är det icke-kanon. Eller en separat kanon, om man så vill”
Några som gillar att väva in sig i komplicerade mönster med kanon är seriebolaget Marvel. Så gott som alla deras superhjältar befinner sig i samma universum, och till och med när dom gör en nystart på en serie, (det blir nödvändigt då och då, om vi inte vill följa äventyr med super-pensionärer,) så hävdar dem att de tillhör samma kanon, fast i ett annat universum av deras multiversum. Och ibland så öppnas portaler och andra mystiska magiska saker som tillåter några att färdas mellan dessa universum. Om man är som jag och vill hålla koll på vad som är de “officiella historierna” blir det väldigt komplicerat när jag försöker kolla upp något som har hänt i Marvels multiversum.
Ett annat medium som ofta komplicerar kanoniseringar (processen att välja ut vilka händelser som ska ingå i ett kanon, lite som med Bibeln) är TV-spel. Är det ett licensspel på en film är det lätt, de är aldrig officiell kanon, men tar vi historier som började som spel, Halo, Final Fantasy etc, så blir det lite krångligare. Eftersom de är orginalmediumen för dessa historier vill vi ju att de skall vara kanon. Men det blir lite löjligt att tänka sig att den officiella historien innebär att man springer på fiender man inte ser var 5:e meter eller att alla varelser du möter, från drakar till skalbaggar, går omkring med pengar på sig. Då kan man tänka sig att en bok som tar upp handlingen i spelet istället blir kanon, men en bok är ett helt annat medium vilket innebär att i den kommer man att skippa timmar av dialog, ett stort antal ställen som spelet tar en till och en massa andra saker som helt plötsligt stryks från kanon. Kanon i spel för mig, är helt enkelt själva storyn, medan saker som random encounters, skalbaggar med pengar och förmågan att bli träffad av en komet utan att trilla helt enkelt bara är spelmekanik.
På tal om Final Fantasy så har de varit ganska smarta när det gäller att inte förstöra kanon med sin Final Fantasy IIV film. Genom att placera handlingen efter spelet istället för att filmatisera själva spelet, undkommer de sådana problem.
En annan person som lyckas behålla kanon när han bytte medium är Jos Whedon, bättre känd som skaparen av “Buffy the Vampire Slayer”. När hans TV-serier Angel och Buffy gick i graven tog han upp dem igen som serietidningar. Båda är officiell kanon eftersom ingen av dem trampar på varandras tår.
Vart vill jag komma med det här nu då?
Ingenstans egentligen. Jag tycker bara det är ganska intressant. Folk har ofta vanföreställningen att man kan berätta samma historia med två olika medium och få samma historia men det är omöjligt. I alla fall om man vill berätta en intressant historia. Ta upp valfri bok någon gång och börja i ditt huvud adaptera den till film utan att bryta kanon. Du kommer finna att inte bara är det nästintill omöjligt, det skulle nog bli en fruktansvärt dålig film.
Kommentarer
Trackback
