Grabbiga pojkdrömmar är inte PK
Under min helg på UKD hade vi turen att få se en förhandsvisning på den nya Kenny Starfighter filmen. Jag var ett stort fan av serien när den gick på TV och blev ett ännu större fan när jag såg om den igen förra året. I väntan på den nya filmen har jag känt en liten rädsla för att den, liksom en något större Si-Fi filmserie gjorde för några år sedan, lyckas ta död på en del av kärleken och skaparglädjen som genomsyrade orginalet. Min rädsla var dock helt obefogad och den rymdsaga som vi fick se var allt jag hade hoppats på och mer. Jag kan inte riktigt sätta fingret på exakt vad som gjorde att jag älskade filmen så mycket, men jag är ingen filmrecensent heller så det behöver jag inte. Allt jag vet var att det var en underbar upplevelse som hade med allt man älskade med orginalserien.
Sen börjar jag läse recensioner av filmen och jag får inte ihop siffrorna. 2or och 3or överallt. Speciellt Aftonbladet är förvirrande när recensenten skriver nästan enbart possitiva saker om filmen, avslutar med att den är grabbig och sedan ger den en 3a. Och där börjar jag se ett mönster. Jag klickar runt och märker folk som kritiserar filmen för att vara sexistisk och grabbig.
Vanligtvis är jag den som ger mig in i hetsiga disskussioner när folk börjar yttra saker som "Nu har feministröreslen gått för långt" eller liknande saker men detta är ett av de fallen då jag blir ganska stött å filmens vägnar. Visst är det så att både Kenny och filmens andra huvudroll Puntus (Bill Skarsgård) är killar, och den kvinliga huvudrollen är skolans snyggaste tjej men det handlar inte om sexism här. Den här filmen och Kenny Starfighter i allmänhet är en pojkdröm. Det är, om jag kan vara så drastisk, min pojkdröm och säkert tusentals andra pojkars dröm. Vi som växt upp med Star Wars och som i hemlighet är kära i skolans snyggaste tjej. Filmen är en hyllning till alla oss som stått med hårtorken framför speglen och låtsats att den var en laserpistol, så ja, det är klart som fan att den är grabbig, men det har ingenting med sexism att göra.
Om vi går in med våra PK glasögon till en film som Kenny Starfighter så kommer man att slakta den och det är helt oförtjänt. Jag tycker det är viktigt att bedöma en film utifrån vad den försöker att vara och Kenny Begins lyckas vara precis vad den försöker att vara. Därför blir jag lite stött när Aftonbladets recensent ger den 3 av 5 bara på premissen att den är grabbig. Det är, i min mening, som att ge Star Wars sämre betyg för att den inehåller rymdskepp, eller en komedi för att den är full av skämt. Det är när komedierna har dåliga skämt man skall dra ned betyget och altså när en Kenny Starfighter film är grabbig på ett dåligt sätt man skall döma den för det men det är den inte, den är det på ett genialt sätt.
Jag vill poientera att bara för att filmen är grabbig så inebär det inte att den bara kan uppskattas av killar. Av oss som såg den höll både killar och tjejer med om att det var en bra film och även ni som inte växte upp som den blyga nörden som var hemligt kär i skolans snyggaste tjej och använde hårtorken som laserpistol kommer nog att kunna uppskatta den.
Sen börjar jag läse recensioner av filmen och jag får inte ihop siffrorna. 2or och 3or överallt. Speciellt Aftonbladet är förvirrande när recensenten skriver nästan enbart possitiva saker om filmen, avslutar med att den är grabbig och sedan ger den en 3a. Och där börjar jag se ett mönster. Jag klickar runt och märker folk som kritiserar filmen för att vara sexistisk och grabbig.
Vanligtvis är jag den som ger mig in i hetsiga disskussioner när folk börjar yttra saker som "Nu har feministröreslen gått för långt" eller liknande saker men detta är ett av de fallen då jag blir ganska stött å filmens vägnar. Visst är det så att både Kenny och filmens andra huvudroll Puntus (Bill Skarsgård) är killar, och den kvinliga huvudrollen är skolans snyggaste tjej men det handlar inte om sexism här. Den här filmen och Kenny Starfighter i allmänhet är en pojkdröm. Det är, om jag kan vara så drastisk, min pojkdröm och säkert tusentals andra pojkars dröm. Vi som växt upp med Star Wars och som i hemlighet är kära i skolans snyggaste tjej. Filmen är en hyllning till alla oss som stått med hårtorken framför speglen och låtsats att den var en laserpistol, så ja, det är klart som fan att den är grabbig, men det har ingenting med sexism att göra.
Om vi går in med våra PK glasögon till en film som Kenny Starfighter så kommer man att slakta den och det är helt oförtjänt. Jag tycker det är viktigt att bedöma en film utifrån vad den försöker att vara och Kenny Begins lyckas vara precis vad den försöker att vara. Därför blir jag lite stött när Aftonbladets recensent ger den 3 av 5 bara på premissen att den är grabbig. Det är, i min mening, som att ge Star Wars sämre betyg för att den inehåller rymdskepp, eller en komedi för att den är full av skämt. Det är när komedierna har dåliga skämt man skall dra ned betyget och altså när en Kenny Starfighter film är grabbig på ett dåligt sätt man skall döma den för det men det är den inte, den är det på ett genialt sätt.
Jag vill poientera att bara för att filmen är grabbig så inebär det inte att den bara kan uppskattas av killar. Av oss som såg den höll både killar och tjejer med om att det var en bra film och även ni som inte växte upp som den blyga nörden som var hemligt kär i skolans snyggaste tjej och använde hårtorken som laserpistol kommer nog att kunna uppskatta den.
Kommentarer
Trackback
